Få ledare inom svensk ishockey har väckt så mycket känslor och samtidigt skördat så stora framgångar som Pär Mårts. Från att ha fostrat en gyllene generation juniorer till att leda Tre Kronor till VM-guld på hemmaplan och OS-silver, har Mårts satt ett tydligt avtryck. Hans ledarskap, präglat av både kravställning och en uttalad filosofi om spelglädje, formade svensk landslagshockey under en intensiv period. Men vad består hans arv av idag, och vilken betydelse har hans gärning haft för sporten vi älskar?
Spelarkarriären och vägen till tränarbänken
Innan Pär Mårts blev ett välkänt namn som förbundskapten hade han en gedigen spelarkarriär, främst förknippad med AIK där han spenderade ett decennium mellan 1975 och 1985. Han var en pålitlig spelare som även fick äran att representera Tre Kronor vid ett flertal tillfällen, bland annat under VM 1979 och 1981 samt Canada Cup 1981 – en prestigefylld turnering som var en föregångare till dagens World Cup of Hockey och samlade dåtidens bästa proffsspelare. Kanske var det redan här, i hetluften på isen och i omklädningsrummet, som grunden lades till det ledarskap som senare skulle prägla hans tränargärning. Steget över till tränarbänken kändes naturligt för många spelare från den eran, och Mårts var inget undantag. Hans tidiga tränarår spenderades i klubbar som Västerås och senare även AIK Hockey, där han samlade på sig värdefull erfarenhet innan de stora landslagsuppdragen hos Svenska Ishockeyförbundet väntade.
Juniorkronornas gyllene era under Mårts
Om det är någonstans Pär Mårts verkligen revolutionerade och satte en outplånlig prägel så är det inom svensk juniorhockey. När han tog över Juniorkronorna (U20) infann sig en ny era, en period som skulle kulminera i efterlängtade framgångar.
Höga krav och lagbygge
Mårts var känd för att ställa höga krav, inte bara på isen utan även utanför. Han betonade vikten av laganda, hårt arbete och att varje spelare skulle ta ansvar för sin egen utveckling inom ramen för kollektivet. Hans ledarstil var krävande, men också uppmuntrande, och han lyckades ofta få ut max av de unga talangerna. Jag minns själv förväntningarna och den nästan desperata längtan efter ett JVM-guld under de där åren. Sverige hade så många duktiga kullar, men det där sista steget saknades ofta.
JVM-guldet i Calgary 2012
Kulmen på Mårts tid med Juniorkronorna nåddes utan tvekan i Calgary 2012. Efter 31 års väntan fick Sverige äntligen lyfta JVM-bucklan igen. Finalen mot Ryssland var en rysare som avgjordes i förlängning genom Mika Zibanejads oförglömliga mål. Det var en seger som kändes som en enorm lättnad och glädje för hela Hockeysverige. Laget Mårts hade byggt, med spelare som Zibanejad, Gabriel Landeskog, Oscar Klefbom och Jonas Brodin, visade inte bara individuell skicklighet utan också en imponerande mental styrka och lagmoral. Det var ett kvitto på att Mårts metoder fungerade och att hans förmåga att bygga vinnande lag var exceptionell, särskilt när det gällde att forma unga spelare på tröskeln till sina seniorkarriärer. Denna period lade grunden för en generation spelare som sedan skulle bli stommen även i Tre Kronor.
Förbundskapten för Tre Kronor – guld, silver och spelglädje
Efter succén med juniorerna var steget upp till Tre Kronor logiskt. Förväntningarna var skyhöga när Pär Mårts tog över som förbundskapten för A-landslaget 2010. Han ärvde ett lag som alltid förväntades vara med och slåss om medaljerna, men Mårts ville införa sin egen prägel.
Filosofin om spelglädje
Han talade ofta och gärna om ’spelglädje’ – en term som ibland kanske förenklades i media, men som för Mårts handlade om att spelarna skulle våga använda sin kreativitet och skicklighet inom ramen för systemet. Det handlade om att skapa en miljö där spelarna trivdes och kände sig trygga att uttrycka sig på isen. Detta innebar i praktiken att uppmuntra puckinnehav, kreativitet i anfallszonen och att spelarna skulle våga utmana sina motståndare, snarare än att bara förlita sig på ett strikt defensivt system. Resultaten lät inte vänta på sig. Redan under hans första VM, 2011 i Slovakien, ledde han laget till ett silver efter en finalförlust mot Finland.
VM-guld på hemmaplan 2013
Den absoluta höjdpunkten under Mårts tid som förbundskapten kom dock 2013. Att få vinna ett VM-slutspel på hemmaplan i Globen, Stockholm, är få förunnat och extremt sällsynt i svensk hockeyhistoria – det senaste VM-guldet på svensk is hade bärgats 1949. Även om turneringen 2013 delades med Finland, så avgjordes allt i Stockholm. Jag minns fortfarande den euforiska känslan när bröderna Sedin anslöt sent till turneringen och lyfte laget till en ny nivå. Finalsegern mot Schweiz var övertygande och guldet var en enorm triumf för Mårts och hela laget, och ett bevis på att hans filosofi kunde bära frukt även på den högsta seniornivån.
OS-silver i Sotji 2014
Året därpå fortsatte framgångarna med ett OS-silver i Sotji 2014. Tre Kronor gjorde en stark turnering men föll mot ett övermäktigt Kanada i finalen. Dessa medaljer cementerade Mårts position som en av Sveriges mest framgångsrika förbundskaptener genom tiderna, mätt i mästerskapsmedaljer enligt officiell statistik från IIHF.
Mårts ledarstil – rak kommunikation och tydliga krav
Pär Mårts ledarskap var aldrig okontroversiellt. Han var känd för sin raka kommunikation, ibland på gränsen till brysk, och han väjde inte för att fatta tuffa beslut gällande laguttagningar. Det kunde handla om att våga utelämna stjärnor som inte ansågs passa in i lagbygget för en specifik turnering, eller att ge förtroende åt yngre spelare i avgörande lägen framför mer rutinerade namn. Vissa spelare har vittnat om en krävande miljö, medan andra hyllat hans tydlighet och förmåga att bygga starka grupper. Hans mantra om att ’gilla läget’ blev nästan bevingat – en uppmaning till spelarna att acceptera förutsättningarna och göra det bästa av situationen, oavsett vilka stjärnor som tackat ja eller nej till spel. Denna pragmatism var nödvändig i en roll där förutsättningarna kunde ändras snabbt beroende på NHL-slutspel och skador. Samtidigt fanns det stunder då hans uttalanden eller beslut skapade rubriker och debatt, vilket är en del av att vara förbundskapten i en så passionerad hockeynation som Sverige.
Pär Mårts bestående avtryck i svensk hockey
När Pär Mårts lämnade posten som förbundskapten 2016 var det efter en intensiv och framgångsrik period. Hans betydelse för svensk ishockey sträcker sig dock längre än de vunna medaljerna. Hans arbete med Juniorkronorna bidrog starkt till utvecklingen av en hel generation svenska stjärnspelare som idag dominerar i NHL och burit Tre Kronor på sina axlar. Filosofin om spelglädje, även om den ibland ifrågasattes, satte fokus på vikten av att låta skickliga spelare få utrymme för kreativitet – en balansgång som är central i modern ishockey. Han visade att svensk hockey kunde nå den absoluta världstoppen med en kombination av struktur, hårt arbete och individuell briljans. För mig personligen representerar Mårts-eran en tid av stolthet och framgång för svensk landslagshockey, en period då Juniorkronorna äntligen fick sitt efterlängtade guld och Tre Kronor firade triumfer på hemmaplan. Hans arv lever kvar, inte bara i medaljstatistiken, utan också i den fortsatta strävan efter att utveckla spelare och lag som kan konkurrera på högsta internationella nivå med just den där blandningen av disciplin och glädje.